Det är nu förmiddag och utanför balkongdörrens fönster ser jag snön fall på stora granar, ån susar här utanför, myskänslan den här morgpnen påminner om Kanada...
De senaste dagarna har jag, Björn, Mikaela Hollsten och Emma Gunnebrink kört hård träningspass på bergen. Vi har letat tävlingslika berg här i Arlbergs-bergen. Rekat, skråat och hikat in och sedan bara kört, full fart och droppat. Kamerorna har vi lämnat hemma. Varken för mig eller Mikaela gick det så gott nu på FWQ *3 tävlingen i Verbier som var i helgen. Jag var verkligen inte i form. Det som är bra är att jag redan har en vinst i *3-serien. Så det som kommer bli viktigt är att prestera i *4-serien, samma för Mikaela. Nästa tävling är 8feb Hochfügen. Emma är på gång in i FWQ, så henne peppar vi och Björn har fina fotoprojekt nu framgent. Nästa vecka ska han fota katalog för Ramundberget, sedan drar han och fotar lite småprojekt i Songdalen, Norge.
På bilderna ovan kan man se en skiddam med rosa hjälm, det är Nina Hultqvist, för tre dagar sedan körde vi ett "sista åk" i dimma och pucklar. Jag åkte några meter framför och hör hur hon plötsligt gallskriker. Det visade sig att Nina bröt benet väldigt illa. Jag, Emma och Björn var till henne på sjukhuset. Huvva, fina Nina, tur att du har världens finaste familj, ditt ben kommer bli starkt igen!
Tänker på det väldigt ofta, hur vi å ena sidan utsätter oss, å andra sidan hur vi klarar att hantera riskerna. Ödet är något som fascinerar. Jag kan finna ro när jag tänker på ödet. Det finns en mening...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar