torsdag, juli 10

I'm dreaming, I'm dreaming and let me do so!


Bilden ovan- en vinter tillbakablick till
 mitt FAVORIT-ställe, Cinque Torri (Dolimiterna, Italien)
Åkare: Asbjörn Eggebo





torsdag, juni 12

Where are they going? ----Where am I going?


June --- "the month of school examinations" ---. Friends of mine, they graduates as doctors and lawyers. At these celebrations I need to ask myself "what have I becomed so far? A #skiier"." It's not always easy to be outside of the mainstream... Or Is it!?

torsdag, juni 5

The Female Freeski Clothing -Future @Haglöfs

   
Bilåker nu mot Sverige, efter riktigt fräna dagar i Stryn. Vi har jobbat med utveckling av Haglöfs Female Freeski FW15 kollektion (kläder som är i butik om två vintrar). Ååå de blir så jämarns bra!!!

torsdag, maj 29

About LIFE


Filmen 100åringen som klev ut genom fönstret och försvann... Orden som Robert Gustavsson säger vid tre tillfällen i den filmen, har som upprepats i mitt huvud den senast tiden; "det är som det är och det blir som det blir"...

När jag tänker på de orden börjar jag småflina innombords. Min far håller på att repa sig, våren är påväg, träningen är på gång... "De är som de är och de blir som de blir..." 

de ä bara till å hänga mä på den här livsresan helt enkelt :)

lördag, maj 24

It goes so fast, suddently this summer just started

 Förra torsdagen åkte jag och vänner i nysnö och sol på Nordalsfjället i Riksgränsen. Snabbt därefter hamnade jag ute på Björns ö ute i Roslagen. I skrivandets stund är jag påväg mot Funäsdalen, för till veckan påbörjas fysträningen med Starks. Därefter blir det en resa till Norge med Haglöfs för att testköra kommande freeridekollektion.
 
Våren är verkligen inte min favoritårstid, sen höst är min bästa tid. Då är allt på gång och framför tårna. Nu vill jag bara starta upp nästa säsong. Jag vill kötta!

onsdag, maj 14

Scandinavian BigMountain Championship 2014





Det är onsdag morgon klockan är åtta och det är finaldag på Scandinavian BigMountain Championship (eller vi kallar de NM). Jag fick just ett SMS av Caroline Strömberg, så jag ska fatta mig kort. Vid gårdagens kvaltävling valde jag att avstå tävlandet, för mitt läge senaste tiden har varit lite upp och ned då min kära far fått cancer. Bestämde mig för flera dagar sedan, att om det kändes kul och köra så skulle det bli av annars inte. Igår rekade jag mitt åk och mitt startnummer var nr80. Allt kändes gott till jag började se de första tävlande köra. Flatljus, hårt puckligt underlag och rejäla krascher. Nej sa min känsla, idag sitter Lotten Rapp i publiken, det är inte min dag idag. Så gick de till, så blev det. Ett beslut som känns rätt hela vägen ned i roten. Idag är jag jättepeppad på att hjälpa tjejkompisarna i finalen med linjeval och goda tillstånd. 

Ni som läser detta, vill jag bara säga. IDAG KÄNNER JAG SÅNT OTROLIGT FWT SUG! Nästa år blir det av och nu bara längtar jag in i gymmet! Let's get it starten!

Friåkning för mig kan inte vara något som min hjärna associerar med "måsten". Då skulle jag vara påväg och rulla åt fel håll. Jag är påväg rakt fram med min skidåkning å det känns så att det pirras! Puss på er!  / Lotten Rapp

måndag, april 28

En vårvintersol i trygghet och värme


Dagarna efter arrangerandet av Lotten Rapps friåkningsträningsläger+HM, blev jag rätt så trött. Jag och Björn hängde en stund i Funäs med fina vänner, sedan begav vi oss till den gamla vägen och till timmerstugan min mormor och hennes syskon byggde nere vid Tänndalsån. Vi fick en period av så blå himmel att vi nästan glömt att moln fanns. Två kvällar fick  vi tag i skoter och tolkningslina och vi drogs oss upp till fjälls för att  fotografera friiåkningsbilder åt Destination Funäsfjällen, ett gott resultat som kommer synas i nästa års vinterkatalog. De här två kvällarna påverkade mig så otroligt mycket, ljuset och tystnaden som uppstod när skotern stängdes av, avståndet till vägar och hus, den pirriga trygghetskänslan som ligger i att... mycket saker kan hända här ute, men jag är lugn, jag är trygg här. När vårvita toppar lyser i rosa, orange flyger mina tankar till att just den här platsen kan vara täckt av dimma, av rivande vindar, köld och regn, marken närmast mig kan vara det enda jag ser. Men just ikväll lyser vårvita toppar i rosa, orange och mina tankar vandrar vidare till stora städer. Vad gör människor där? Jag vet att när jag själv lever där känns det så "rätt", men ikväll känns staden och livet inomhus så absurt, som liv i bubbla och här... här är livet, mitt i en snötung och lugn tystnad, pirret är i magen och mitt huvud  kan se trehundrasextio grader i lugn, allt som sker tas in... Jag är lycklig