Sagan om den ensvisa lilla flickan

Inbox e-mail  
From: Anna-Märta,  5th February 2015
"Det var en gång en flicka som växte upp i det röda huset.Redan som liten tulta tittade hon bort mot det höga berget och bestämde sig för att åka med fart utför det höga berget med det konstiga namnet. Det hade samma namn som en get, men det hade inga horn. Efter mycket tjat fick mamman ta flickan med sig uppför berget. Nerför gick det med fart och så småningom började tävlandet. Man måste vinna! Vinna över alla, vinna över både släkt och kompisar. Sen gav hon sig ut i stora vida världen och strax innan hon fyllde 26 år kastade hon sig utför ett brant fjäll i södra Europa. Där finns det höga fjäll ska ni veta. Hon vann. Det blev radio, tv, tidningsartiklar. Alla talade om henne. Folket i byn började växa. Vi har en guldmedaljör på Sörsida. Och på andra sidan sjön ligger det förhatliga Storfränsta. Märkvärdigheten själv. Tänk att den lilla flickan kunde ge sin bygd ett sådant självförtroende. Men till råga på allt kommer hon att bosätta sig några dagar under året i Storfränsta. Men det blir nog bara några dagar, för hon swischar runt i världen, så Storfränsta får nog inte se henne så ofta. Det tycker vi är bra. Hon kommer nog seglande över sjön på en skida mot Viken så småningom. Håll bara korpgluggarna öppna. Ser ni någon som kommer paddlande med en åra och står på något konstigt, jaa, då är det Sörsidans jänta. Kan ni tänka er. Hon är varken rädd för getter eller björnar. Hon stötte på en björn en gång och han ville efter detta inte vara kvar i idet, trots att det var vinter. Han följer henne troget vart hon går. Han har till och med förevigat henne i hela världen. I stora, vackra, djärva fjällstup kommer hon farande. Att visa upp jäntan, det är björnen bra på. -  Men, troligen går han bara in i Fränstaidet några enstaka sommardagar. Hennes envishet håller i sig. Hon till och med får ung som gammal att börja räkna på nytt sätt, Tabell-räkning. Om det hade varit plus eller minus. Sen tycker hon att vi ska skicka foton från Viken. Det gör man gärna. Men det är så kallt, så det blev att öppna fönstret och knäppa ett, allt medan historien om den lilla flickan dök upp i fotografens hjärna.  Pensionärerna i huset med det öppna fönstret vill gärna ha ett kort från huset där flickan nu befinner sig.Kram från den, som befinner sig i huset med fönstret. som öppnades."  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar