Ingången på en söndag-20/1-sväng, i bristande skare, int gåshudsgivande...
Fredag 19/1. Varför Engelberg ger mig gåshud.
För en vecka sen kände jag en människa förutom mig själv på den här bilden. Nu efter flera dagars åkande och middagsätande är jag otroligt tacksam över att fått lära känna ännu fler magiskt-vackra själar.
På fredagseftermiddagen, hade jag lite ärenden att uträtta, så jag körde bergsoffpiståket förbi Waldeghotellet ner hit själv. Fick sån otrolig stämning i mig och gåshuds knorr på arman när jag högljutt sjöng "the hills are alive!"
Fredagsstämning även borta i kollektivets, pannkakskök
En riktigt tidig torsdag 17/1 morgon, sätter mig upp i sängen mä gåshud på arman. Tar den här bilden. Ljuset på berget är en helikopter som kör längsmä dragbanan för att surra ner snömassor från träden. De ä bra morgontecken. :)
Fotografen Björn Arnemo, gjorde de idag igen. Han förevigade en massa minnen, jag fick plocka ut tre bilder som jag är så tacksam för. För bilder gör att man minns och när jag sitter i gungstolen (vid en öppenspis, med en katt i knät), vill jag minnas den 17januari 2013.
Nu är det lördag kväll, snart prisutdelning, middag och fest. Åket jag körde idag var en jäkla självförtroendes poppning, ett riktigt hårt åk. Ett åk som domarna (på helt rätta grunder) drog av poäng på. Jag svängde och körde hårt, droppade tre stora klippor, men i sista droppet försvann poängen, då hakan slogs i knäna, istället för en perfekt landning på båda fötterna. Jag flinar här lite, fast endå inte. För jag utvecklas så sjukt mycket och jag lever mitt dröm liv. Samtidigt som jag sliter som ett djur för den här drömmen, jag vill. Jag kämpar, det ska gå. Nu vill jag till St Moritz och nästa tävling! Nu ska Matilda Rappaport och Christoffer Gran ut och firas! Tjopplihoo! /L
Väskpackning i Engelberg och in i finbilen min. På motorvägen mot Zurich, smäller bilen. Däcket ser jag när jag kliver ut. Så ut med fullpackad bil, ut med reservdäck och domkraft, på med pannlampa. Tjopp kirrar på ett nytt däck, men när jag provrullar, där på lite så känner jag att det är något mer galet där vid däcket. Så upp med domkraft igen, ååå, hungrig och trött inser jag att det är en stötdämparfjäder som gått av. Sen upp på de så hade jag ställt domkraften sned så på en blixtsekund ramla bilen ned på armen min. Så ont, så ont att jag storbölade där i min ensamhet. Jajaja... Ringer till försäkringsbolaget, bilen körs iväg och i stress dagen efter "får" jag och Janicke en hyrbil.
Tant Agda, (nej jag menar snärtiga fröken Janicke Svedberg), utför gymnastisk övning.
(lägg märke till killen i blått)
Idag och imorgon är jag coach åt Janicke som kör kvaltävlingen FWQ *2. Men som coach har jag bestämt att vi båda kör FWQ *4 här nu 12-13januari. Nu j*vlar Janicke!
Igår önskade jag högljutt att en räddare skulle komma på vit häst och ta mig och Erika till Engelberg. Idag har jag kört 9h, ätit i Kristinehamn och sedan kört 7h ner hit till Malmö. Nu ombord på färja till Tyskland, det är storm jag är ensam å livrädd. Vart är hästen?
Denna onsdag morgon hittade jag detta klipp i min inbox, en utav mina bästa barndomskompisar hemifrån Fränsta, har flyttat till Ferni (Kanada) och hon tyckte att jag skulle se detta.
