Det är onsdag morgon klockan är åtta och det är finaldag på Scandinavian BigMountain Championship (eller vi kallar de NM). Jag fick just ett SMS av Caroline Strömberg, så jag ska fatta mig kort. Vid gårdagens kvaltävling valde jag att avstå tävlandet, för mitt läge senaste tiden har varit lite upp och ned då min kära far fått cancer. Bestämde mig för flera dagar sedan, att om det kändes kul och köra så skulle det bli av annars inte. Igår rekade jag mitt åk och mitt startnummer var nr80. Allt kändes gott till jag började se de första tävlande köra. Flatljus, hårt puckligt underlag och rejäla krascher. Nej sa min känsla, idag sitter Lotten Rapp i publiken, det är inte min dag idag. Så gick de till, så blev det. Ett beslut som känns rätt hela vägen ned i roten. Idag är jag jättepeppad på att hjälpa tjejkompisarna i finalen med linjeval och goda tillstånd.
Ni som läser detta, vill jag bara säga. IDAG KÄNNER JAG SÅNT OTROLIGT FWT SUG! Nästa år blir det av och nu bara längtar jag in i gymmet! Let's get it starten!
Friåkning för mig kan inte vara något som min hjärna associerar med "måsten". Då skulle jag vara påväg och rulla åt fel håll. Jag är påväg rakt fram med min skidåkning å det känns så att det pirras! Puss på er! / Lotten Rapp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar