En vårvintersol i trygghet och värme


Dagarna efter arrangerandet av Lotten Rapps friåkningsträningsläger+HM, blev jag rätt så trött. Jag och Björn hängde en stund i Funäs med fina vänner, sedan begav vi oss till den gamla vägen och till timmerstugan min mormor och hennes syskon byggde nere vid Tänndalsån. Vi fick en period av så blå himmel att vi nästan glömt att moln fanns. Två kvällar fick  vi tag i skoter och tolkningslina och vi drogs oss upp till fjälls för att  fotografera friiåkningsbilder åt Destination Funäsfjällen, ett gott resultat som kommer synas i nästa års vinterkatalog. De här två kvällarna påverkade mig så otroligt mycket, ljuset och tystnaden som uppstod när skotern stängdes av, avståndet till vägar och hus, den pirriga trygghetskänslan som ligger i att... mycket saker kan hända här ute, men jag är lugn, jag är trygg här. När vårvita toppar lyser i rosa, orange flyger mina tankar till att just den här platsen kan vara täckt av dimma, av rivande vindar, köld och regn, marken närmast mig kan vara det enda jag ser. Men just ikväll lyser vårvita toppar i rosa, orange och mina tankar vandrar vidare till stora städer. Vad gör människor där? Jag vet att när jag själv lever där känns det så "rätt", men ikväll känns staden och livet inomhus så absurt, som liv i bubbla och här... här är livet, mitt i en snötung och lugn tystnad, pirret är i magen och mitt huvud  kan se trehundrasextio grader i lugn, allt som sker tas in... Jag är lycklig









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar