Flacknings-livet blir liksom bättre och bättre

Kameran min låg oladdad i fickan, men det kändes gott. För ljuset på ÅreSkutan idag var gott att bara få ta in. Det blev som en dagsresa idag Fränsta-Åre-Fränsta. Å nu är det alltså sena kvällen, och här sitter jag med ett fett skrivsug, men lite tunnar packnings-sug. :) Men packa bör jag, för kl 9 tänkte bilen ner mot Sthlm rulla och den enda packning jag gjort hittills är två par skidor ner i ett stort fodral. I Stockholm blir det söndagshäng hos coach Carina Vinberg, måndag/tisdag möten med Haglöfs i Kallhäll och sedan tisdag kväll avfärd Arlanda-Zurich. Sedan en sen natt ankomst i Zurich och då ska jag få bo hemma hos en utav världens bästa trailrunner-människa Chris Schnider, och tidig onsdag morgon blir det rull till min och Janickes LÄGENHET i Engelberg. :) En annan god lägenhet är ju Erik "demonen" Sunnerheims. Dit gled jag faktiskt in med taxi tidigt imorse och fick mig en stor tallrik gröt innan denna dagen på Skutan började.
Ett jäkla flackande, men det det här flacknings-livet blir faktiskt bara bättre och bättre med åren. Kände de idag. Att bara lilla Åre upplever jag bättre med åren. För tre år sen när jag åkte där var det till att sträcka fram handen till varje nytt ansikte. Nu är det bara att mysa runt med folk jag känner väl. Idag tror jag att vi var 15st som åkte runt i magiskt vackert ljus och hade lekfulla träningspass utför fina småklippor.

"Demonen"-reklam i bloggen idag
världen finaste vän. (Psst! kvinnliga läsare, han är singel)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar