Vemodets tisdag- ä som vacker den å

   Lossen (tidig måndag, snö bort på fjällena)

    Har vart i kamp mä granngubbens lufkompressorn i ca 20år. Jag förlora idag å. Han vill aldrig starta när jag fingrar. Så jag får knacka på hos Sven-Ingvar, stör honom å Anna- Märta mitt i frukosten, å glatt får jag hjälp. Mä ett vrål är cykeln pumpad igen. Tack

Hade en som en vemodskänsla i mig när jag cyklade på byn idag. Sommarn säger hejdå, allt är lugnt och tyst. Igår gick barnen till skolan med alldeles nya ryggsäckar och pennskrin. Jag fick känslan av att vara en gammal tant som iaktar en ny höst komma. På cykeln idag såg jag gamla tomma hus å mötte nästan inga människor. Tänkte, kära nån är de stan man ska till för liv och rörelse. Sen stannade jag till med cykeln lyssnade på fåglarna och tänkte. Näää! De ä i skogen de händer...:)