utan KAMERA och utan GEVÄR


Nu när jag ä hemma å spring över till Fränsta för å gå på gymmet så får jag korsa Ljungan över Vikbron. Å Vikbron alltså... Den bron och den platsen alltså... Nått alldeles speciellt vackert är de i ögona mina. Idag stod de fyra rådjur där. De första jag tänkte va "typiskt att int Thid bröderna var här nu" (de brukar komma å bo hos föräldrarna mina, å jakta). Sen tänkte jag "typiskt att batteriet i kameran min just dog, för motivet var magiskt bra". Sen kom ännu en tanke. Gu vilken tur att varken gevärt eller kameran ä mä på de här, utan att jag bara får se dem denna korta stund. När jag sprang förbi dem stod de bara och tittade och när jag tittade baki i löpsteget så stod bocken kvar och spana på mig. Sånna upplevelser lever man av tyck jag. Naturen våran alltså... den finns ä så nära... när stressen tar övertaget då tror jag de är för avståndet till naturen blivie för stort...






För dig med läslusten ska jag berätta en historia om jakt från min farmor. Jo, de var julafton och farmor min väntade på att faderns Elix skulle komma hem från skogen. Julafton gick och Elix och två andra män saknades. Oroliga var de såklart, för mer än en vecka hade gått sedan begett sig av för att tjuvjaga sig en älg som skulle mätta familjerna till jul. Men som de var så kom de hem på självaste juldags kvällen. Glädjen var stor, för med männen kom deras sparksläde och på den låg en stor stor älgko.

Nu kanske du undrar varför int männen kom hem till julafton?Jo då ska jag berätta... När de fick skjuta det dödande skottet på älgkon så hade de spårat henne i fem dagar och befann sig över en mil hemifrån. För att få maten hem till jul så var de tvungna att skjuta sparken fram genom nattmörkret för att inte i dagsljuset bli upptäckta med sitt byte.Så ett brott begicks, men julen var räddad och magar mättad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar