next generation- ALPIN FÖRÄLDRAR...

Ljuset uppe på Getberget, stämmningen på berget är något speciellt. Så fint att få lägga några juldagssvängar här. Så många fina minnen som poppar upp. Idag har jag tänkt mycket på alpint. En bakgrund som jag är väldigt tacksam över att ha, men den tåls att fundera på en stund. Av de mina vänner som gick skidgymnasium, så är det så väldigt få som åker skidor idag. Av de mina vänner som tävlat alpint, så har jag hört så många som säger nu att de inte vill att deras ev barn ska tävla alpint. På försäsongen i Funäs har jag träffat på gamla tävlingskompisar som säger att de får obehagskänslor av att röra sig bland alpin-folk. App App App vill jag säg, för det är lätt att hamna i ett negativträsket av sånt här. :) Det mina tankar vill så här på juldagen är att nå utveckling... hur vill jag påverka den alpina världen, så att jag som ev förälder få uppleva den såsom jag vill!?  På näthinnan får jag upp en skidförälder med ungdomar omkring sig. Föräldern gjorde inte som de andra föräldrarna i den klubben jag tänker på. Nej, föräldertränaren var med och körde fullt ös i banan, lyssnade, skrattade, berömnde och peppade på ett sätt som jag inte känner igen från alpinvärlden. Det jag reflekterade över var att tränaren coachade inte individuella skidåkare, utan han coachade ett lag, detta trotts åkarnas stora nivåskillnad. Det jag kan förstå är att det inte är lätt att köra ett ledarskap som inte följer "ramen". Innanför alpinramen skriker alpinpappor brevid banan, och alpinbarn gråter efter träningsåk. Jag tror att det krävs ett väldig mod speciellt i alpinvärlden, att som ledare gå utanför ramen. Jag tror att vännerna mina som säger att de inte vill att deras ev barn ska tävla alpint, att de vill, men i tankesättet de har just nu... så tror de inte att de kommer våga...
VÅGA!