Solen skiner just nu på balkongen här. Skalande av mandarin, långkalsong, sporttopp, högtalarmusik, solstol och 180º bergsutsikt.Alldeles nyss vandrade jag (påklädd) de 80m ner till Engelbergs tågstation och vinkade hej,hej,hejdå till Emma Gunnebrink som ska hem till Sverige och plugga igen.
Jag brukar bli lite vresig när pappa säger ordspråket "lika barn, leka bäst", men visst ligger de någe i orden. För att få åka med en tjejkompis, ä ju hur lyxigt-kul som hellst! Emma har jag lärt känna här i Engelberg. I dagarna här nu, har det vare som ett konstant asgarv. Ett asgarv som kanske int killar kan förstå, men jag ska berätta lite om de... Skulle någon fått suttit med och lyssnat på våra historier, skulle de knappt trott det vare sant.Därav anledningen till att jag inte berättar mina så ofta. För drar man många på rad, blir de lit mäktigt.Haha! Boken hundraåringen uppfattade jag inte som svammel, kanske bokens person-namn, men händelser sisssådär händer ju... Men hur som haver, med en sån här som Emma är det bara att kötta på i de roliga-historie-berättar-flowet. Då hon har sina motsvarande historier och lever i samma flow. Reser, träffar människor, hamnar på
platser, berg, fester, tillställningar och tillfälligheter på bara sisdär flax. De största garven faller såklart när de komiska historierna från "förr" faller kring hur man träffat killar/karlar. Haha!Här skulle en manlig läsare kunna tro att det är roliga intimhistorier som bubblar, men nej, nej det är själva tjej-flaxet som är roliga historiernas höjdpunkt.
Äää det låter ju dumt när jag skriver om detta, men det är så många komiska sitationer som uppstår bara för att man är som man är. Sen fortsätter Emma berättandet om de 90 000 kr som hon, som 19åing, sparade ihop till köpet av sin dröm-skoter. Om den sorgens dag då flytten till Kanada ledde till skoterförsäljning. Om glädjen på studenten när hon öppnade packetet med vadarbyxorna. Om vattnet upp till midjan, kasten och flugor.Om alla olika jobb, surfstränder, städer och byar och om go-känslan hemma i Tärnaby fjällen.
Lika barn skulle jag nog kalla oss. Leka lika är utvecklande, och olika likaså, fast på ett annat sätt. Utveckling & mycket glädje klingar vidare här i Engelberg. Tjoppilihoo! :)
/ Lotten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar