Från och med idag och några dagar framöver kommer vi att ha flera hundra Stockholms gäster, (i form av klubbåkare), i vår anläggning. Det är verkligen jätte bra och trevligt på alla sätt och vis, men stämmningen i skidanläggningen blir till en helt annan.
Det känns som på direkten när stressen slår ner. BANG! Stockholm har tagit sig till Funäs!
Jag ska verkligen int dra alla över samma kant, för det ä ju som så många av dessa som är härligt avslappnade, som ler, HEJar, ser sig omkring och möter med blicken. Men, men, men jag kan se allt för många som är helt omslukad av sin Stockholms bubbla.
Jag ska ett exempel. Hitintills idag så har vi haft några vuxna och barn som har missat påstigning i 6-stols liften, så de har trillat ner i madrassen. Jag vet int ja ä, men när man som vuxen trillar ner med barnen så känns de som att fokuset borde ligga på att se hur det gick för barnen... Men när man ser att det inte är ett öga på barnen utan istället skamligt stressat, mot den långa liftkön som bildats, då tyck jag: NÄ! Kliv ur era bubblor vuxna människor, bry er inte om "vad folk ska tycka". Titta barnen i ögonen och fråga "hur de gick?" istället!!!
Ååå, kom på en grej nu! De finns ju en sån otroligt klok bok som handlar om tiden och vad den moderna människan vill göra med den. Boken het Momo- eller kampen om tiden, skriven av Michael Ende. Har man int nog med kloka tankar i sitt huvud så ska man läsa den tyck jag...
For this text in english :
http://www.8848altitude.com/teamriders/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar