Nu kommer de som att ta ett tag innan man få hänga med alla fina Funäsdalingar igen. Jag har nu lämnat byn, med sikte inställt på vinterns säsong. Känns yehaaa! Samtidigt som man har de ju SÅåå räkarns synd att missa lite av Funäslivet medans man är borta. He ä faktiskt som så gött liv att man ibland måst nypa till sig själv i armen å säg "fy fabian, ett sånt privlium priligium privilegium de är att få leva med en massa funäsfolk omkring sig!". De ä liksom så lätt liv. De behövs liksom inga planer på vad för fröjdsamt som ska göras med tiden, utan de liksom bara blir...
Som den här lördagskvällen då det blev som en "hejdå pizzakväll", tio stycken var de som bara haka på i ett naffs. Tio stycken mellan tjej ca 19år och karl ca 50 år. Ungefär så fint som de bara kan bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar