Tänkte på det här med målsättningar i morse när jag var ute i mina löparskor...
-Kan jag verkligen nå så långt som jag vill med sin träning? vad är det för hinder man ser längs vägen? hur ska man på bästa sätt kunna bemästra mina hinder?
Ett första svar blev "RÄDSLAN är banne mig det största hinder för att inte kunna nå dit man vill".. Klart att man ska ha nån form av rädsla kvar i sin skidåkarkropp. Däremot kan man väll på någe klurigt vis kringå den rädsla som bara skälper en. Kan man lyckas med att släppa den där rackarns lilla "det-kommer-inte-att-gå-tanken" som häng å dinglar så ogött i huvet, så kommer de ju att gå. "Ger jag min kropp den träning som den behöver, så kommer den kunna behärska det jag vill att den ska göra."
Nu ska jag tänka till, få ner det på svart och vitt hur det här stora hindert i huvudet ser ut. Hmmm hmmm...Det stora hinder som exicterar är tanken av att man inte hunnit eller kunnat tränat kroppen/knoppen så pass mycket som man vill, tills den dag då prestationsmätningen ska utföras. Varför ser och känner man den rädslan redan då man är ute i skogen och springer i fullt ös, för att träna upp kroppen?
Möjligheten ligger ju alldeles framför fötterna, det enda som krävs är att skutta tillräckligt högt över hindret, våga tro att det går att flyga över och sedan bara mmm njuta av den goa landningen.
Varför finns då tankar i huvudet som tänker riva ner hindret i samma sekund som avstampet ska tas uppåt? Janten i huvudet han säger det helt tydligt och klart, att det är bara din barnsliga lilla drömmare som verkligen tror på att du kommer kunna flyga hela vägen över målet.
Kan man träna bort denna negativa tanke? eller kan man på något välja att se situationen på något annat vis? kanske finta bort tanken TOTALT, finta vänster gå höger... Ha ha! (åh nej nu fick jag Hans Melange på huvet)...
Nej nu tror jag att jag har de lite!!! Jag tror på att krympa ner de här stora gigantiska hindret, som är min målsättning, till flera bitar. Delmål alltså. Dit bort, (eller upp) vill jag komma, men för att nå dit så behöver jag, i mitt fall, ha sjukt bra, tekink,kondition,kordination, balans, styrka, spänst, kunskap, erfarenhet. Plus att jag måste kirra utrustning, resor, boende, mat, liftkort och startavgifter. Jes!
De är väll bara att fortsätta bocka av min delmålslista... kitsching! ... nästa prestationsmätningen blir 15 januari i LA CLUSAZ FREERIDE, Frankrike. Yehaaa, HI HO let´s GO!
Mannen bakom mitt måndagstänk
Ueli Steck, född 4 oktober 1976, är en schweizisk bergsbestigare och innehavare av hastighetsrekordet uppför Eigers nordvägg på 2 timmar och 47 minuter.
Tack Alexander Ohde för detta klipp! / L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar