Gott nytt! / Sundsvalls Tidning

Tredje gången gillt ---LA CLUSAZ (FRA)--- :)

Packar idag och då må jag ut med allt för att få överblick på vad jag har här egentligen. Helt plötsligt står jag med två La Clusaz Radikal-tävlingsBIB I händerna. Tittar ner på dem... Wow! 11 januari 2013 står jag där på start igen. TREDJE GÅNGEN GILLT, La Clusaz Radikal Mountain! :)

next generation- ALPIN FÖRÄLDRAR...

Ljuset uppe på Getberget, stämmningen på berget är något speciellt. Så fint att få lägga några juldagssvängar här. Så många fina minnen som poppar upp. Idag har jag tänkt mycket på alpint. En bakgrund som jag är väldigt tacksam över att ha, men den tåls att fundera på en stund. Av de mina vänner som gick skidgymnasium, så är det så väldigt få som åker skidor idag. Av de mina vänner som tävlat alpint, så har jag hört så många som säger nu att de inte vill att deras ev barn ska tävla alpint. På försäsongen i Funäs har jag träffat på gamla tävlingskompisar som säger att de får obehagskänslor av att röra sig bland alpin-folk. App App App vill jag säg, för det är lätt att hamna i ett negativträsket av sånt här. :) Det mina tankar vill så här på juldagen är att nå utveckling... hur vill jag påverka den alpina världen, så att jag som ev förälder få uppleva den såsom jag vill!?  På näthinnan får jag upp en skidförälder med ungdomar omkring sig. Föräldern gjorde inte som de andra föräldrarna i den klubben jag tänker på. Nej, föräldertränaren var med och körde fullt ös i banan, lyssnade, skrattade, berömnde och peppade på ett sätt som jag inte känner igen från alpinvärlden. Det jag reflekterade över var att tränaren coachade inte individuella skidåkare, utan han coachade ett lag, detta trotts åkarnas stora nivåskillnad. Det jag kan förstå är att det inte är lätt att köra ett ledarskap som inte följer "ramen". Innanför alpinramen skriker alpinpappor brevid banan, och alpinbarn gråter efter träningsåk. Jag tror att det krävs ett väldig mod speciellt i alpinvärlden, att som ledare gå utanför ramen. Jag tror att vännerna mina som säger att de inte vill att deras ev barn ska tävla alpint, att de vill, men i tankesättet de har just nu... så tror de inte att de kommer våga...
VÅGA!

Tänka sig... ännu en jämarns GOD JUL :)

23dje dagen av DECEMBER- Fränsta, Getberget

Engelberg nästa!

Fränsta-hemma är fint. Jag ringde brudarna i morse å sa -tjejer jag vet att det är 7år sedan vi körde bana ordentligt, men visst är det idag som benskydden och slalomlaggen ska på igen? Å ett självklart svar kom. Mest förvånad blev vår gamla tränare Anders som efter 7års frånvaro fick sina tre favorittjejer tillbaka in bland käpparna. Mäktigt! Ett annat projekt idag blev att kirra dubbfria däck till bilen min som snart, snart ska köras ner till Schweiz. En Lars gav mig däck gratis och en Alexander åkte till firman. låste upp och denna kväll hjälpte mig med omlägget. Tack, tack, tack pojkar!

Torps kyrka nyss kl 23:15, å nu är de en GOD JUL på riktigt!

Till er som trodde jag skulle missa flyget idag

Till er som trodde jag skulle missa flyget idag fr Schweiz vill jag bara säga, att jag är i Riga. Haha! :)

Tidsoptimisten Lotten Rapp hann nu igen! Hon hann ett tufft morgonlöppass med Ina, upp i Engelbergs-bergen. Hann julstäda lägenheten, tvätta två maskiner och med ett flyg. Ok har inte alla pinaler rätt i väskan och jag befinner mig nu denna sena kväll i Riga, men va tusan, jag är nöjd. God Jul alla optimister där ute och till familjen min säger jag att jag är "snart"
hemma i Fränsta.

GLÄDJEpirr till SORG. Det kan gå så fort...

Det är så knepigt livet ibland, att vi som igår åkte runt i skogar och på fjäll och upplevde en utav våra absolut bästa skiddagar i livet. Jag Ina, Lina var helt uppe i gasen av glädje. Innan bilden nedtill hade vi kört från liftöppning till kl 14, vi hade suttit på bussen och småflinat åt varandra, för vi var så trötta att kropparna ville helst kliva av mitt i Engelberg och trampa hem till mitt-på-dagen-sömn, men huvuden ville mer. Så in i kabinliften på Brunni-sidan av dalen. Hahaha! Slömriga steg in i Brunni-kabinen, vidare upp med sittliften, vidare upp med knappliften och sedan efter 15 magiska svängar stannar vi. Lina tar den här bilden och Ina säger "det här känns som kärlek, det pirrar i hela kroppen".

Från de... Till att komma ner för berget, se telefonen full i missade samtal, meddalande, FB-textande... Oro från nära och kära som trott det värsta efter att ha sett den hemska nyheten på svensk TV "23årig tjej har omkommit i lavinolycka i Schweiz". Så snabbt från glädjepirr till sorg. Jag kände inte denna tjej, men jag känner otroligt mycket för henne och hennes nära & kära. Så all den enorma omtanke som jag fick i mig igår vill jag sända vidare till henne. Vila i frid

/ Lotten Rapp

6dar kvar ti JULAFTONas åkninga- JODÅ

Måndagsallvarlig LEK= TranciverKurragömma

Mä snowboard-Ina

Lika BARN leker LÖRDAG i ENGELBEG :)

Solen skiner just nu på balkongen här. Skalande av mandarin, långkalsong, sporttopp, högtalarmusik, solstol och 180º bergsutsikt.Alldeles nyss vandrade jag (påklädd) de 80m ner till Engelbergs tågstation och vinkade hej,hej,hejdå till Emma Gunnebrink som ska hem till Sverige och plugga igen.

Jag brukar bli lite vresig när pappa säger ordspråket "lika barn, leka bäst", men visst ligger de någe i orden. För att få åka med en tjejkompis, ä ju hur lyxigt-kul som hellst! Emma har jag lärt känna här i Engelberg. I dagarna här nu, har det vare som ett konstant asgarv. Ett asgarv som kanske int killar kan förstå, men jag ska berätta lite om de... Skulle någon fått suttit med och lyssnat på våra historier, skulle de knappt trott det vare sant.Därav anledningen till att jag inte berättar mina så ofta. För drar man många på rad, blir de lit mäktigt.Haha! Boken hundraåringen uppfattade jag inte som svammel, kanske bokens person-namn, men händelser sisssådär händer ju... Men hur som haver, med en sån här som Emma är det bara att kötta på i de roliga-historie-berättar-flowet. Då hon har sina motsvarande historier och lever i samma flow. Reser, träffar människor, hamnar på 

platser, berg, fester, tillställningar och tillfälligheter på bara sisdär flax. De största garven faller såklart när de komiska historierna från "förr" faller kring hur man träffat killar/karlar. Haha!Här skulle en manlig läsare kunna tro att det är roliga intimhistorier som bubblar, men nej, nej det är själva tjej-flaxet som är roliga historiernas höjdpunkt.

 Äää det låter ju dumt när jag skriver om detta, men det är så många komiska sitationer som uppstår bara för att man är som man är. Sen fortsätter Emma berättandet om de 90 000 kr som hon, som 19åing, sparade ihop till köpet av sin dröm-skoter. Om den sorgens dag då flytten till Kanada ledde till skoterförsäljning. Om glädjen på studenten när hon öppnade packetet med vadarbyxorna. Om vattnet upp till midjan, kasten och flugor.Om alla olika jobb, surfstränder, städer och byar och om go-känslan hemma i Tärnaby fjällen.

Lika barn skulle jag nog kalla oss. Leka lika är utvecklande, och olika likaså, fast på ett annat sätt. Utveckling & mycket glädje klingar vidare här i Engelberg. Tjoppilihoo! :)

/ Lotten

LUCIA ÅKNING m fintjejer i ENGELBERG

        Men först Olof & Nils på Arlanda    och uppackning i Engelbergs-lägenhet

Issa, Emma, Nina, Lina, jag= dagens finaste luciatåg! :)

Emma Gunnebrink 

 Otrolig första Engelberg dag. Det tittas ut på alptopparna från min och Janickes lägenhet. Känner att det är här jag ska va. Ikväll LUCIA middag här och sedan springer vi över till Ina, Lina, Issa och ser på SVT-plays luciatåg, de lär nog ha vart fint dä mä... :)

10-11dec Haglöfs Friends Meeting, Stockholm